Syföreningsmöte - Stuvbits orm

Det här är Ormis

Randig-stuvbits-snok

Som snabbt kan slingra ihop sin 2,5 meter långa kropp



Ormis och Stor...

...poserar gärna tillsammans!

Efter att ha sytt lite nytt till pojkarnas rum så har det blivit en del små stuvbitar över, det känns fel att slänga och vad gör man, det går ju inte att spara på varenda liten bit... Då syr man sig en 2,5 meter lång slingrande, rasslande randig-stuvbits-snok!

För drygt ett år sedan sydde jag en randig orm av sammetstyger i orange, grön och turkos och röda knappar till ögon, men den lektes det så vilt med att den sprack först i ena sedan andra, tredje sömmen, stoppningen tittade ut och ormen hamnade i syrummet för lagning. Att laga är ju inte så kul, så nu under påsken när Stor hittade stackars gamla ormis som mest var hål, tråd och stoppning så bestämde vi att vi skulle göra Ormis lite mer up-to-date. Vi klippte, sydde och stoppade den nya uppdaterade ormis som är delvis återvunnen av den gamla (turkos och grön), gult och bredrandigt från Stors nya kudde och smalrandigt från Litens snedrandiga kuddar. Ögonen är av vit trikå och knappar, och den slingriga tungan är vanligt satinband. Stoppat har vi gjort med kuddfyllning, men innan vi sydde igen helt och hållet så stoppade vi in en liten burk (en sådandär gul från ett kinderägg) fylld med lite rasslig fyllning. Ormis har hela påsken slingrat runt i huset, kramats, rasslat och skrämts. Sovit i soffan, på golvet och försökt bita mig när jag skulle fota honom... Tur att Stor vet hur man tämjer en rasslig, randig-stuvbits-snok!

Det här är mitt bidrag till dagens Syföreningsmöte hos Husmorsskolan, titta in där för fler medlemsinlägg!

//Sandra